Fem frågor till Cajsa Bartusch Kätting, docent vid Uppsala universitet som driver MESAM-projektet UppFlex – ett samlat (aktörs-) grepp om kapacitetsutmaningen i Uppsalaregionen som avslutades i augusti.
– För storstadsregioner som har problem med kapacitetsbrist i elnäten är det viktigt att kunna aktivera flexibilitet när det behövs. Det kan handla om allt från hushållsapparater till industriella processer som kan styras för att tillfälligt minska elanvändningen, eller batterier och produktionsenheter som kan tillföra effekt vid behov, säger Cajsa Bartusch Kätting.
Vad har ni undersökt?
– Redan i dag finns tekniken för att styra både stora och små energiresurser automatiskt, men vi ville studera hur stor medvetenhet det finns om att sådan flexibilitet kan bidra till att lösa kapacitetsbrist i lokala elnät. Vi ville öka kunskapen om affärsmodeller, drivkrafter och hinder för att frigöra mer flexibilitet, och har även simulerat lönsamheten i att delta på lokala flexibilitetsmarknader.
Vilken är den viktigaste insikten från forskningsprojektet?
– Vi har kartlagt en rad framgångsfaktorer för att aktivera mer lokal flexibilitet. Dels handlar det om långtgående samverkan mellan privata och offentliga aktörer, dels behövs mer kunskap samt standardisering och harmonisering av lokala flexibilitetsmarknader. En annan viktig framgångsfaktor är att möjliggöra och förenkla deltagandet för hushåll och företag med små flexibilitetsresurser.
Varför ville du studera just flexibilitet?
– Kapacitetsbrist i elnäten hotar att bromsa samhällsutvecklingen och energiomställningen. En kommun som inte kan få anslutning till elnätet för till exempel laddstolpar, kan ha svårt att ersätta fossilfordon med eldrivna motsvarigheter. Elnätens kapacitetsbrist kan också bli ett hinder för företag att etablera sig i den region de vill. Därför ville vi undersöka vad som behövs för att göra elkonsumtionen mer flexibel.
Vad har överraskat dig under forskningsprojektet?
– Vi är positivt överraskade av det stora intresset och engagemanget från såväl behovsägare som befintliga och potentiella flexibilitetsleverantörer. Det visar att den sociala potentialen för ökad flexibilitet är stor och vi har lärt oss mycket om de hinder som måste undanröjas för att den ska kunna realiseras.
Vad skulle du vilja studera vidare?
– Jag tror på en flexibel framtid och skulle vilja studera hur man kan väcka människors engagemang och öka kunskapen om att de kan vara del av lösningen. Den viktigaste frågan i branschen är inte olika produktionsslags roll, som samhällsdebatten ensidigt har handlat om. Vi behöver också titta på hur vi använder el och utnyttjar elnäten på ett effektivare sätt. Och det bästa av allt är att det kan ske helt automatiskt med smart teknik som kan göra jobbet åt oss!
Läs mer om projektet UppFlex – ett samlat (aktörs-) grepp om kapacitetsutmaningen i Uppsalaregionen.
