Forskning för kunskap om hållbara energisystem för alla

Fem frågor till Lina Berglund-Snodgrass, universitetslektor vid Sveriges lantbruksuniversitet och Dalia Mukhtar-Landgren, universitetslektor vid Lunds universitet som driver MESAM-projektet Piloter för omställning av transportsektorn genom energieffektiv bebyggelse.

– När nya bostadsområden utvecklas i dag testas ofta många olika sätt att gå bortom bilnormen i samhället. Vi har tagit fram en ordbok för att underlätta dialogen mellan personer som är involverade i eller berörs av stadsutvecklingen, men har olika bakgrund och perspektiv, säger Lina Berglund-Snodgrass.

Vilken är den viktigaste insikten från forskningsprojektet?
– Det finns en slags språkförbistring som kan bli ett hinder för att hitta lösningar. Teknikdrivna innovatörer, stadsplanerare eller politiker i regioner och kommuner, privatpersoner som är sura över att parkeringsplatser försvinner och civilsamhällesorganisationer har olika språk och perspektiv. Vad är en mobilitetshubb? Vad är realtidsdata? Vad är en flanör? säger Dalia Mukhtar-Landgren.

Hur kan ordboken användas och av vem?

– Transportplanering är del av en bredare fråga som handlar om hur våra liv ska se ut i framtidens städer. Förhoppningsvis kan ordboken bidra till att de som är inblandade i stadsutvecklingsprojekt lättare förstår varandra, hur man kan tänka och vad man vill uppnå, säger Lina Berglund-Snodgrass.

I vilka sammanhang kan den användas?

– Ett praktiskt exempel är ett seminarium som nyligen ordnades i Göteborg, där de använde ett par definitioner ur boken som startpunkt för en diskussion. Våra definitioner behöver inte vara de bästa, utan tvärtom är det ännu bättre när definitionerna skapar diskussion om vad olika begrepp betyder, säger Dalia Mukhtar-Landgren.

Vad har överraskat er mest i arbetet med ordboken?

– Hur stort intresset var från våra forskarkollegor att vara med i studien. Vi bjöd in 70 forskare från olika discipliner för att skriva definitioner av olika begrepp. Engagemanget tror jag kom av att många tycker som vi, att frågorna om framtidens städer behöver lyftas på nya sätt, bortom specifika innovationer eller åsikter om bilen, säger Lina Berglund-Snodgrass.

Vad skulle ni vilja studera vidare?
– Att experimentera och testa nya lösningar för mobilitet involverar också olika risker. Det kan vara ekonomiska risker men också politiska. Digitalisering och elektrifiering kan innebära risker både på individnivå och på systemnivå. Vi tittar redan i två uppföljande projekt på vem som ska ta de riskerna, vem ska ta ansvar för datahanteringen och hur sker avvägningen mellan risker och möjligheter, säger Dalia Mukhtar-Landgren.

Läs mer om projektet Piloter för omställning av transportsektorn genom energieffektiv bebyggelse. Ordbok för framtidens resande i städer kan kostnadsfritt laddas ned här.

Fem frågor till Rob Comber, lektor vid KTH som driver MESAM-projektet Interaktionsdesign för ett soldrivet internet som avslutas i juli 2026

 – Internet står i dag för ungefär tio procent av den globala energianvändningen och vi ville hitta sätt att minska det. Genom att använda tankeexemplet ett soldrivet internet kunde vi få en diskussion om hur energianvändningen från internetlösningar kan minska och ändå fungera då solen inte skiner, säger Rob Comber.

Hur hänger soldrift ihop med interaktionsdesign?

– Soldrivet internet skapar en bild av ett tidvis begränsat internet i länder som Sverige där vi har långa perioder av mörker. Vi har använt det som en utgångspunkt för diskussioner med ingenjörer och designers om hur de kan minimera energianvändningen från internetlösningar. När det gäller förnybar energi bygger de flesta stora techbolag redan stora solparker eller vindkraft för att driva sina anläggningar, men alla har inte möjlighet till det.

Vilken är den viktigaste insikten från forskningsprojektet?

– Designers kan behöva avstå från att implementera vissa energikrävande funktioner trots att det kan påverka användarupplevelsen. Men balansen mellan användarbarhet och hållbarhet är svår. En nästan blank webbsida som ingen besöker är toppen eftersom den kräver mycket lite energi. Å andra sidan är den oanvändbar. Men var finns punkten som är både tillräckligt bra och tillräckligt hållbar?

Vilka funktioner borde då designern kanske avstå från att implementera?

– De senaste åren har exempelvis webbdesign rört sig allt mer mot det som kallas mörka mönster – sätt att få till exempel en konsument att köpa mer än de har tänkt. Det kan handla om att skriva ”endast två kvar i lager” för att skapa en fear of missing out, eller en evighetslång skroll där du får förslag på plagg efter plagg som matchar tröjan du köpte. Det driver upp energianvändningen, men kan vara svårt att komma åt eftersom det också driver försäljning.

Vad har överraskat dig mest utifrån studien?

– Vi upptäckte att ingen var beredd att ge upp internetanvändning, ens i liten skala. Till och med personer som sa att de ville använda sin telefon mindre kunde tänka sig att delta i en studie med ett soldrivet internet som kanske blev långsammare eller försvann helt på natten. Inte heller argument om att det skulle göra internet mer hållbart gjorde någon skillnad. Men jag vet inte om jag egentligen är så överraskad av det.

Vad skulle du vilja studera vidare?

– Jag skulle gärna fortsätta utforska hur vi kan röra oss mot ett mer begränsat synsätt på design för att skapa ett mer hållbart internet. Vi har en doktorand här som har börjat titta på molnbaserade fotoalbum, där miljontals bilder lagras för evigt och använder energi utan att vi någonsin tittar på dem. Hur kan vi jobba med hållbarhetsmekanismer i den typen av fall?

Läs mer om projektet Interaktionsdesign för ett soldrivet Internet.

Fem frågor till Rikard Hjorth Warlenius, universitetslektor och docent vid Göteborgs universitet och Södertörns högskola som har drivit MESAM-projektet Gräsrotsinitiativ för energiomställning - effekter, hinder och framgångsfaktorer som avslutades under hösten 2024.

 – Gräsrotsinitiativ kan spela en viktig roll i samhällets energiomställning. Vi har tittat på gräsrotsinitiativ i Göteborg och Berlin inom områdena energi, mobilitet, livsmedel och reparationer. Det handlar till exempel energikooperativ, cykelfrämjande, stadsodlingar och ”fixotek”, säger Rikard Hjorth Warlenius.

Vilken är den viktigaste insikten från forskningsprojektet?
– I klimatomställningen lyfts betydelsen av gräsrotsinitiativ sällan fram. I stället pratar man om vad marknaden, näringslivet och politiken ska göra. Men även om gräsrotsinitiativ kanske inte i första hand drastiskt minskar utsläppen, bidrar de till att förankra och legitimera omställningen. De kan också generera innovativa idéer och lösningar.

Hur kan fler gräsrotsinitiativ starta och växa?
– En försiktig slutsats vi kommer till är att de flesta initiativ gynnas av någon form av kommunalt stöd för att kunna etablera sig och växa. Projekt inom cykelfrämjande kan till exempel inte själva bygga cykelvägar. Många projekt dras också med en slags rumslig paradox; för att maximera sin påverkan behöver de synas centralt i städer, men deras ofta begränsade resurser gör det enklare att verka i områden där lokalerna är billigare. Den paradoxen kan lösas av exempelvis kommunalt stöd så att initiativen kan verka i centrala lägen.

Vad har överraskat dig mest utifrån studien?
– Att det är så många olika typer av människor som är engagerade i initiativen. Från mer typiska aktivister till personer som har haft höga positioner inom exempelvis energiföretag och nu vill engagera sig kooperativt. En av fördelarna med gräsrotsinitiativ är att de ofta har en bredare legitimitet och väcker mindre protester än initiativ från privata företag eller staten. Därför tror jag det är en styrka att de som engagerar sig i dem representerar många olika delar av samhället.

Vem kan använda resultaten från studien och till vad?
– De som driver eller vill starta olika gräsrotsinitiativ kan säkert lära sig något av vad vi har kommit fram till. Vi diskuterar även vad kommuner och andra offentliga aktörer kan tjäna på att främja gräsrotsinitiativ och ger exempel på hur det kan gå till. Många kommuner är ambitiösa med att göra en klimatomställning och vi menar att gräsrotsinitiativ kan spela en större roll för att fler kommuner ska nå sina mål.

 Vad skulle du vilja studera vidare?
– Gräsrotsinitiativ som jobbar konkret och proteströrelser som Fridays for Future är olika typer av engagemang för klimatomställningen. Det vore intressant att studera hur de arbetar och i vilken mån de lyckas påverka samhället. Vilket är mest effektivt och hur kan de samverka för att ge största möjliga bidrag?

Läs mer om projektet Gräsrotsinitiativ för energiomställning – effekter, hinder och framgångsfaktorer.

Fem frågor till Maria Wolrath Söderberg, docent vid Södertörns högskola som driver MESAM-projektet När klimatet kräver att vi avstår: från forskning till handling.

– Vi har försökt fånga erfarenheten om vad som funkar och vad som inte funkar hos de människor som driver omställningen i praktiken. Vi kallar dem omställningsmäklare, och de har roller som exempelvis  energirådgivare, regionala utvecklare eller hållbarhetsstrateger, säger Maria Wolrath Söderberg.

Vilken är den viktigaste insikten från forskningsprojektet?
– Tekniska lösningar kommer inte räcka för att klara klimatomställningen, där är vetenskapen knivskarp. Vi måste också minska och avstå, särskilt i länder med hög konsumtion och historiskt stora utsläpp. Ändå är beteendeförändring nästan tabu att prata om. Nummer ett för omställningsmäklarna är därför att våga prata om beteendeförändring, trots att det väcker känslor.

Vilka nycklar ser ni för att lyckas med det?
– I vår tidigare forskning har vi sett att det hjälper med sociala sammanhang där människor får prata om det man behöver avstå ifrån. Det som underlättar för omställningsmäklarna är både mer självklara saker som att de inte är för ensamma i sina roller, och mer oväntade som vilket ledarskap som är mest effektivt. Omställningen drivs i hög grad av eldsjälar och de behöver få mandat och stöd snarare än ett ledarskap som driver på och pekar ut vägen.

Vad har överraskat dig i studien?
– Omställningsmäklarna har bekymmer med hur de ska navigera kring känslor. Starka föreställningar om att man ska undvika jobbiga känslor som rädsla eller skam påverkar hur omställningsmäklarna kommunicerar och agerar. Men när det gäller andra kriser, som pandemin eller krig, finns ingen tanke om att inte låtsas om allvaret eller som att människor inte kan ta ansvar.

– En annan grej är att omställningsmäklarna intar olika roller som påverkar hur de uppfattar sitt manöverutrymme och vilka arbetssätt som framstår som rimliga. Det spelar roll om man huvudsakligen agerar som exempelvis en inspiratör, en problemlösare eller en samtalsledare.

Hur kan beteendeförändringar bidra till omställningen?
– Eftersom vi i Sverige hör till de länder på jorden med högst energianvändning per capita är potentialen stor. Ändå är energieffektiviseringsperspektiv sällsynta i energidebatten. I stället läggs fokus på att utveckla energiproduktionen. Och perspektiv som handlar om att minska och avstå är i det närmaste helt frånvarande.

– Det behövs beteendeförändringar från både organisationer och individer. Dels handlar det om att börja använda befintliga tekniska lösningar, som bättre tätning och isolering eller mer effektiv uppvärmning. Men det behövs också förändringar där vi nöjer oss med mindre, som att ha någon grad kallare inne, resa mer kollektivt, avstå flygresor eller äta mindre kött.

Vem kan använda resultaten från studien och till vad?
– Insikter om hur man får någon annan att agera är viktiga för varje människa som bryr sig om att få fart på omställningen. Många omställningsmäklare har det helt eller delvis som sin uppgift att påverka andras beteenden, men insikterna från studien kan även vara relevanta för såväl folkrörelser och aktivister som för den som vill påverka sin familj. Resultaten kommer i en bok under våren.

Läs mer om projektet När klimatet kräver att vi avstår: från forskning till handling.

Fem frågor till Fredrik Hedenus, biträdande professor i fysisk resursteori vid Chalmers som driver MESAM-projektet Vilka bär ansvaret? Analys av rättvisa i klimatpolitiken.

– Klimatpolitiken kan inte bara hantera rättvisa som att det ska vara ett jämlikt utfall, utan behöver också ta hänsyn till att olika aktörer är olika mycket ansvariga för utsläpp som skett. Då är det rimligt att de också ska bära en större börda, säger Fredrik Hedenus.

Vilken är den viktigaste insikten från forskningsprojektet?
– Stora pengar går till att kompensera kolindustrin för att den ska läggas ned. Det benämns som rättvisa, men är kanske i själva verket orättvist. Ska en kolgruvearbetare som förlorar jobbet kompenseras mer än livsmedelskassörskan som förlorar jobbet till automatisering? Kolgruvearbetaren har ändå arbetat i en verksamhet som har orsakat stora utsläpp. Det kan behöva göras av pragmatiska skäl, för att få igenom klimatpolitiken, men man kan inte kalla det rättvisa.

Kommer ni till en slutsats om vad som borde göras annorlunda?
– Politiker och tjänstepersoner som utformar styrmedel måste beakta flera saker: om styrmedlen är effektiva för att nå det mål man vill åt, om de är kostnadseffektiva och om det går att få acceptans för dem. Vi vill föra in en aspekt där de som är ansvariga för utsläpp också får bära större börda.

Hur kan makthavare använda resultaten från studien?
– Vi har försökt skapa ett ramverk för hur man kan tänka kring ansvar, med grundläggande kriterier. Dessa är om en 1) har orsakat utsläpp, 2) visste vad den gjorde och 3) hade kunnat göra på ett annat sätt. Dessutom bör man ta hänsyn till vilka resurser aktören nu har att agera annorlunda. 

Vad har överraskat dig under forskningsprojektet?
– Jag trodde inte bedömningen av vem som bär mer ansvar än någon annan i en värdekedja skulle vara så svår att hantera. Matbutiken som ligger vid kolkraftverket, har de bidragit genom att arbetarna har kunnat köpa lunch? Är de i så fall lika eller mindre ansvariga som kolgruvan?

– Här hittade vi en teori som andra forskare har tagit fram som hjälpte oss att hantera frågeställningen på ett rimligt sätt. I fallet med elsystemet får vi då en hierarki där kolkraftsbolagen är främst ansvariga, i andra hand kolgruvorna och arbetarna, och i tredje hand den enskilda konsumenten som köper den producerade elen.

Vad skulle du vilja studera vidare?
– Två saker, för det första är klimaträttvisediskussionen i dag ganska yvig och otydlig, och jag skulle gärna bidra till en generell upprensning bland centrala begrepp. Är det acceptans man är ute efter eller är det upplevd rättvisa? Det kan vara motiverat att ge kompensation för att få acceptans, men det ska inte alltid kallas rättvisa. Vi har historiskt kunnat genomdriva stora förändringar i samhället som har varit orättvisa.

– För det andra har vi i den här studien tillämpat teorin på elsystemet, men det går att göra på vilken värdekedja som helst. Det skulle vara intressant att titta på livsmedelsproduktion som orsakar avskogning eller djurs lidande för att reda ut ansvarsförhållanden.

Läs mer om projektet Vilka bär ansvaret? Analys av rättvisa i klimatpolitiken.

Fem frågor till Johanna Liljenfeldt, biträdande professor vid Uppsala universitet som driver MESAM-projektet Lokalt ägandeskap i omställning till hållbara energisystem.

– Vi har tittat på vilket policystöd som kan behövas till lokala energiprojekt som ligger mellan privata och kommersiella initiativ. Oftast är det någon form av energigemenskaper, men det kan handla om allt från solceller, till havsbaserad vindkraft, biogas eller småskalig vattenkraft, säger Johanna Liljenfeldt.

Varför ville du studera just lokalt ägandeskap?
– EU vill sätta medborgaren i centrum för energiomställningen. Utgångspunkten är antaganden om att lokala energiprojekt kan bidra till starkare lokalsamhällen och mer acceptans för och mer finansiering till energiomställningen. Här finns också utmaningar i form av konflikter eller orättvisor mellan de som har och inte har möjlighet att göra egna initiativ. Vi ville undersöka hur man skapar ett positivt lokalt ägandeskap, och få en förståelse för vad det är för något.

Vilken är den viktigaste insikten från forskningsprojektet?
– De här projekten startas ofta för att möta ett behov på platser där kommersiella aktörer inte är verksamma eller ser så stor lönsamhet. Därför behöver de ofta betraktas mer som regionala utvecklingsprojekt än rena energisatsningar. Då behöver policy och regelverk vara anpassade till lokala förutsättningar. Det skiljer sig från hur policy generellt har utformats på EU-nivå, där fokus snarare har varit på företag och att få en kostnadseffektiv energimarknad.

Vilka är de främsta utmaningarna för lokala projekt?
– Många lyfter utmaningar i hur reglerna för energigemenskaper ser ut, men mycket handlar också om finansiering. Hittills har det varit relativt lätt att få finansiering för projekt med solpaneler, men inte för projekt som vill kombinera solpaneler, batterier och elledning i ett system som ska fungera i ett helt samhälle. Särskilt svårt är det att hitta banker som vill ge lån till sådana projekt i glesbygdsområden.

Vem kan använda resultaten från studien och till vad?
– Vi vill inspirera andra som vill starta liknande initiativ. Förutom de insikter som forskningsdelen bidrar med har vi en utåtriktad del där vi jobbar med story maps och presenterar alla fallstudier på vår partner Nordregios hemsida. Vi har också tagit fram en praktikerguide om vad som är bra att tänka på i olika skeden när man jobbar med lokala energiinitiativ. 

Vad skulle du vilja studera vidare?
– De typiska personerna som driver en energigemenskap är vita män över 60 år från medelklassen. Inget fel med det, men när det gäller infrastruktur som ska finnas kvar i decennier behöver det finnas en plan för att driva det vidare och få in nya medlemmar. Jag skulle gärna studera förutsättningarna för andra grupper, till exempel nysvenskar, hyresgäster eller kvinnor. Vad behöver vi göra för att de ska kunna delta?

 Läs mer om projektet Lokalt ägandeskap i omställning till hållbara energisystem.