Minskad biltrafik – en förutsättning för stadens klimatomställning

Dagens förhållningssätt till bilen som transportmedel och rädsla för medborgarnas missnöje gör det svårt att minska biltrafiken i staden. Det visar vår studie av Göteborgs Stad, där omställningen i praktiken går långsamt trots ambitiösa mål. För att nå klimatmålen krävs åtgärder som vågar omordna hierarkier i stadens transportsystem.

Författare: Sofie Hellberg och Beniamin Knutsson

Projekt inom MESAM: Minskad biltrafik i Göteborg: en förutsättning för klimatomställning, men hur?

I Göteborgs Stad står transportsektorn för cirka en fjärdedel av de totala utsläppen av växthusgaser. Vägtrafiken står i sin tur för 90 procent av dessa utsläpp. Staden har i sitt miljö- och klimatprogram satt som mål att minska antalet körda kilometer med alla typer av motoriserade vägfordon i kommunen per vardagsdygn med 25 procent till 2030, jämfört med 2020 års nivåer.

Samtidigt som staden har antagit ambitiösa mål går omställningen i praktiken långsamt. Vårt projekt Minskad biltrafik i Göteborg: en förutsättning för klimatomställning, men hur? visar att omställningen i Göteborgs transportsektor karaktäriseras av målkonflikter samt av en försiktighet när det gäller att vidta kraft­fulla åtgärder på grund av rädsla för bakslag från medborgarna och politiken.

I projektet har vi undersökt möjligheter, hinder och målkonflikter när det gäller att minska biltrafiken i Göteborg till förmån för aktiva transporter. Även om studien fokuserar på omställningen i Göteborg vill vi tro att kunskapen om hinder och målkonflikter kring minskad biltrafik är relevant för politiker och tjänstepersoner i stora delar av landet.

Invanda arbetssätt bromsar

Transportplaneringen i dag domineras av en bilcentrerad logik, samtidigt som denna logik också utmanas och problematiseras av Göteborgs Stad. Vår studie visar att tjänstepersoner anser att de dagliga besluten inom staden inte är tillräckligt starka för att minska biltrafiken så att stadens transport- och klimatmål kan uppnås.

Motståndet mot kraftfulla åtgärder förklaras dels av så kallad path dependency, det vill säga låsningar på grund av att man agerar enligt vedertagna arbetssätt och rutiner, dels av politikers rädsla för motreaktioner från allmänheten. Dessa faktorer signalerar att det finns en snedvridning mot att premiera bilen som transportmedel, vilket även resultat från tidigare studier bekräftar.

När tjänstepersoner problematiserar det bilcentrerade systemet finns en medvetenhet om att bilen fortfarande fungerar som en måttstock för avstånd och för vad som är en rimlig tidsåtgång för att ta sig till olika platser i staden. Medborgarnas förhållande till

tid och hastighet, som är bundna till bilåkande, tas mer eller mindre som givet.

I en övergång till ett hållbart transportsystem ses i stället organiseringen av stadens ut­rymme, av vägar, cykelbanor och parkeringsområden, i tjänste­personernas utsagor som nyckeln för att minska tran­sporternas miljö- och klimat­påverkan. Här krockar flera olika tidsaspekter och rätt­vise­anspråk.

Brådskan med att adressera klimat­krisens effekter krockar med göte­borgares ofta tids­pressade vardag. På samma gång kopplas inte göteborgarnas livs­stilar till effekter av klimat­förändringar i andra samhällen globalt, som extrem­väder, torka och översvämningar. Generellt beaktas heller inte andra invånares preferenser för ett långsammare tempo.

Maktrelationer hanteras inte

En annan viktig insikt från studien är att tjänste­personerna ofta lyfter frågan om rättvisa i relation till förändring, medan status quo vanligtvis antas vara en mer neutral position. Att olika former av mobilitet har ojämna effekter för olika grupper i staden diskuteras sällan. Samtidigt innebär ett bilberoende transportsystem ojämna maktförhållanden mellan oskyddade trafikanter, som utsätts för risker, och bilanvändare, som utsätter människor för risker. Stadens oförmåga att ad­ressera det nuvarande transport­systemet i termer av maktrelationer blir ett hinder för hållbar omställning.

Andra hinder för omställningen är de upplevda målkonflikter som finns i staden, både inom och mellan stadens förvaltningar och kontor. Det finns målkonflikter mellan minskad biltrafik och skapande av arbetstillfällen och tillväxt, mellan minskad biltrafik och användning av stadens utrymme och tillgänglighet samt målkonflikter mellan nuvarande och framtida behov.

Konflikter mellan målen för nationell, re­gional och lokal trafikplanering är också centrala för att förstå styrningslandskapet när det gäller hållbar transportplanering. Trafik­verkets basprognoser för trafik­utvecklingen spelar en viktig roll för den transportpolitik som kan föras i en kommun. Trafikverkets prognoser bygger på historiska mönster över hur befolkning, sysselsättning och kostnad för transporter har förändrats samt vilka beslutade styrmedel och planer för infrastrukturen som finns i dag. Basprognosen som togs fram år 2020 pekar på en ökning av biltrafiken i Göteborg vilket i sin tur påverkar vilka investeringar som planeras i väginfrastrukturen.

Medan tjänstepersoner inom Göteborgs Stad menar att Trafikverkets prognoser skapar konflikter med stadens arbete mot minskad biltrafik anser Trafikverket inte att staden har infört tillräckligt starka styrmedel för att påverka trafikflödesprognoserna. Utan kraftfulla politiska åtgärder blir Trafikverkets förutsägelser om ökad trafik därför en själv­uppfyllande profetia som kommer i konflikt med de ambitiösa mål som satts upp inom den kommunala klimatpolitiken.

Positiv framtidssyn trots hinder

Svårigheterna att införa tillräckligt kraftfulla styrmedel är ett problem som tjänstepersonerna själva ringar in. De nämner svåra politiska avvägningar och målkonflikter som de största hindren för att få sådana på plats. När de tjänstepersoner som intervjuats i studien får formulera sina visioner om framtiden framträder hållbar omställning i mer positiv dager.

På samma gång som omställningen för­knippas med hinder kan tjänstepersonerna alltså även se fördelar med densamma, inte bara för klimat och hälsa utan även för näringslivspolitiken. Här är den av­görande frågan hur städer kan fatta mod till att implementera beslut som utmanar rådande och historiska tankesätt.

En nyckel är att i omställningsprocessen inte bara lyssna till de medborgare som hörs allra högst, såsom bilister, utan även inkludera perspektiv från mindre röststarka grupper och att arbeta med att förstå och adressera social acceptans, exempelvis med hjälp av medborgardialoger. Sådana processer kan utmana bilden av att medborgarna är förändrings­obenägna och därmed öppna upp ett omställningsfönster.

Inom ramen för projektet har vi också studerat föräldrars syn på skoltransporter i stadsdelen Majorna i Göteborg. Våra resultat visar att skoltransporter är en omtvistad fråga som är intimt förknippad med frågor som identitet, känslor och idéer om ansvarsfullt föräldraskap.

Trots att de flesta föräldrar är oroliga över klimatförändringar är klimatpåverkan inte en viktig faktor när föräldrar väljer hur de ska transportera sina barn till skolan. Även i en stad med ambitiös klimatpolitik, ett bostadsområde med gynnsamma förutsättningar och en allt ökande oro för klimatet är andra faktorer viktigare.

De föräldrar som väljer aktiva transportsätt till skolan, som att gå eller cykla, lyfter i stället fram främjande av oberoende, barns rörlighet och att skaffa sig en urban livsstil som viktiga faktorer. Dessa resultat står i kontrast till tidigare forskning som visat att föräldrar anser sig vara ansvarstagande genom att köra sina barn i bil till skolan, utifrån exempelvis säkerhetsaspekter. Det innebär alltså att föreställningar om ”gott” föräldraskap också kan gynna aktiva transporter och därmed även klimatet.

När det gäller uppfattningar om framtida trafik i Majorna visar våra resultat en skillnad mellan vad föräldrarna förväntar sig och vad de hoppas på. De flesta vi intervjuat tror att trafiken, och de problem som den är förknippad med, kommer att öka samtidigt som de önskar sig en framtid med färre bilar. Det finns dock också en föreställning om att färre bilar skulle innebära en ödslig stad och det verkar vara svårt för intervjupersonerna att föreställa sig vad som skulle kunna uppstå i de utrymmen som i dag upptas av bilar.

Vår studie tyder på att det finns en lång väg att gå när det gäller att premiera aktiva transporter till skolan. Resultaten pekar på vikten av att fysiskt begränsa tillgängligheten för biltrafik om biltransporterna till skolan ska minska. Dessutom tyder resultaten på att klimat­politiken i städerna behöver komma närmare människors vardag och underlätta barns aktiva transporter.

Det är också angeläget att främja medborgarnas förmåga att se bortom bilen när det gäller hur vi kan organisera transporter och boende i staden, samt att lyfta fram de miljömässiga och sociala fördelarna med detta.

Bilen kopplas till frihet

Resultaten visar en intressant ambivalens i politikernas ambitioner när det gäller klimat­omställning; på samma gång som ambitiösa mål i miljö- och klimatprogrammet har antagits finns även motstånd mot beslut som syftar till att implementera dessa mål, exempelvis begränsningar av parkeringsytor. Medan in­citament för beteendeförändring och ökad elektrifiering ligger i linje med styrande logiker, ses starkare åtgärder som är avsedda att påverka beteendeförändring som kontrover­siella av stadens politiska beslutsfattare.

En omställning i transportsystemet är en utmaning eftersom den kräver för­ändringar i den övergripande logiken kring ett ständigt pågående, och ökande, flöde av människor och varor samt vårt förhållande till avstånd och tid. Att utmana dessa logiker och föreställningar är särskilt svårt eftersom de är förknippade med hur vi definierar frihet i våra samhällen i dag. Detta styr i sin tur föreställningar om möjliga sätt att resa och styrpraktiker. För att uppnå en omställning har städer mycket att vinna på att arbeta med att visa på fördelarna med en stad med mindre biltrafik, det vill säga fördelarna med att vara fria från vårt bilberoende. ■

Om studien

Syfte: Undersöka möjligheter, hinder och målkonflikter när det gäller att minska biltrafiken i Göteborg till förmån för aktiva transporter.

Projekttid: 2019–2022.

Format: Projektet består av två delstudier:

Delstudie 1 fokuserar på policy och styrning i Göteborgs Stad. Forskarna har genomfört intervjuer med representanter från stadens olika kontor och förvaltningar, samt med Trafikverket, Hyresgäst­föreningen, Familjebostäder, Natur­skyddsföreningen, Näringslivet i Majorna/Linné, Cykelfrämjandet och Volvo Cars.

Delstudie 2 har fokus på elev­transporter till en skola i stadsdelen Majorna. En enkät besvarades av 400 vårdnadshavare och har kompletterats med intervjuer med skolledning och vårdnadshavare.

Deltagande forskare: Sofie Hellberg, docent, Göteborgs universitet, Beniamin Knutsson, docent, Göteborgs universitet och Sara Löwgren, praktikant vid Göteborgs universitet, nu doktorand vid Linköpings universitet.

Vetenskapliga publikationer

• Knutsson, B. and Hellberg, S. (2023). Ways to go? (Un)sustainable school commuting in Majorna, Gothenburg city. International Journal of Urban sustainable development.
• Hellberg, S., Knutsson, B. and Löwgren, S. (2024). Governmentalities of Automobility in Times of Climate Change: Competing Logics of Circulation and Imaginaries of the (Im)possible. Mobilities.