Kontaktpersoner
Ta gärna kontakt med oss om du har frågor eller funderingar.
Projektledare
Åsa Löfgren
Projekttid
Januari, 2019 - December, 2022
Jan, 2019 - Dec, 2022
Projektbudget
5 500 089
Lärosäte
Göteborgs Universitet
Syftet med projektet är att mäta hushållens betalningsvilja för att ställa om till klimatvänligare energi i USA, Kina, Sverige samt ett antal länder inom EU. Vi jämför om inställningen i USA, Kina och Sverige har förändrats jämfört med 2009 samt benägenhet (betalningsviljan) att ställa om till klimatvänligare energi även om andra länder inte skulle göra det. Det vill säga hur mycket medborgarna tycker det får kosta att ”gå före” och hur betalningsviljan påverkas av sannolikheten att man lyckas påverka andra länder att också bli klimatvänligare. Data samlas in genom en enkätundersökning riktad till representativa urval av hushåll. Projektet är ett samarbete mellan forskare i miljöekonomi vid Göteborgs universitet och forskare i USA och Kina.
Vi kommer särskilt fokusera på tre aspekter:
Du kan läsa mer om dessa fokusområden under flikarna nedan.
Med hjälp av identiska undersökningar med ett decenniums mellanrum undersöker forskarna Fredrick Carlsson, Mitesh Kataria, Elina Lampi, Åsa Löfgren och Thomas Sterner från Nationalekonomiska institutionen, med Alan Krupnick, Ping Qin och Xiaojun Yang hur attityder och betalningsvilja (WTP) för klimatpolitiken har förändrats i USA, Kina och Sverige. Studien “The Climate Decade: Changing Attitudes on Three Continents” har publicerats av forskningsinstitutet Resources for the Future.
Alla tre länderna uppvisar en ökad vilja att betala för klimatbegränsning. För tio år sedan hade Sverige en större andel som trodde på antropogena klimatförändringar och en högre WTP för begränsning, men idag är de nationella genomsnitten mer lika.
Även om forskarna finner konvergens i allmänhetens stöd för klimatpolitiken mellan länder, finns det stora skillnader i både WTP och klimatattityder inom länder. Politisk polarisering förklarar en del av denna divergens.
Se mer i infografiken nedan.
Hela artikeln finns även tillgänglig i fliken “Avgörande faktorer för stöd” nedan.
Vårt projekt relaterar till Parisavtalets mål om begränsad global uppvärmning till klart under 2°C (Höhne et al., 2017; Kinley, 2017) då vi undersöker de kritiska aspekterna av medborgares stöd och betalningsvilja för att transformera länder till en låg- eller till och med noll-koldioxid samhällen. Problem med upplevd rättvisa är problemets kärna för att skriva klimatavtal. Den tidigare ”Kyoto”-stilen som tillvägagångssätt för att bestämma minskningsåtagande misslyckades märkbart under COP i Köpenhamn och en av de främsta anledningarna var troligtvis meningsskiljaktigheter kring hur man kan fördela ansvaret rättvist. Parisavtalet beskrivs som ett historiskt event och en vändpunkt för FN:s klimatförhandlingar, men dess framgång bygger på en mycket mer ”bottom-up” eller volontär-baserat tillvägagångssätt där länders ambitioner och ansträngningar är sammanfattade i deras Nationally Determined Contributions (NDCs).
Offentligt stöd för politik är en aspekt av politiska system som hävdas vara av betydelse för ett framgångsrikt genomförande av klimatpolitik, eftersom att tävla om röster antas skapa incitament bland politiska ledare att leverera kollektiva varor som medborgarna efterfrågar och är villiga att betala för (Deacon, 2003; Smith et al., 2003). Ett lägre stöd för klimatpolitiken skulle i detta sammanhang innebära att det blir mindre sannolikt för (demokratiska) regeringar att implementera sådan politik. Men även andra faktorer kan givetvis vara av betydelse för ett framgångsrikt genomförande av klimatpolitiken såsom statlig effektivitet, opartiskhet och korruption (se t.ex. Rothstein och Teorell, 2008 för en diskussion om ”god förvaltning”).
Detta betyder att länder med låga nivåer av demokrati fortfarande skulle kunna implementera effektiv politik. Grunden för detta projekt är dock att medborgarnas preferenser och perspektiv är viktiga för vår förståelse av möjligheterna för länder att genomföra klimatpolitik oavsett nivå av demokrati.
Det finns rikligt med studier som undersöker stödet för klimatpolitik, med både studier om betalningsförmåga för att betala för politik (Johnson och Nemet, 2010) och studier om betalningsviljan för att individuellt agera genom exempelvis minskad bilanvändning eller ökad användning av förnybar energi (Nomura och Akai, 2004; Hansla et al., 2008; Akter och Bennet, 2008). Ett mindre antal studier jämför stöd och avgörande faktorer för stöd mellan ett antal länder. Brouwer et al. (2008) undersökte om flygpassagerares stödjer åtgärder för att kompensera för skador som orsakad av deras flyg. De fann att européer är de mest medvetna och de som har högst betalningsvilja för koldioxidkompensationer, medan nordamerikaner och asiater är mindre informerade och har en lägre betalningsvilja. Carlsson et al. (2012) undersökte preferenser i tre länder: Kina, Sverige och USA. De fann att en stor majoritet av de svarande i alla tre länder tror att den globala medeltemperaturen har ökat senaste 100 åren och att människan är ansvarig för ökningen. Medborgare i Sverige hade den högsta betalningsviljan för minskning av CO2, medan Kina hade den lägsta. När betalningsviljan är mätt som en del av hushållets inkomst, så är betalningsviljan densamma för amerikaner och kineser, samtidigt som den igen är högre för svenskar.
Att förstå skillnader i preferenser, både inom och mellan länder med både individuella och landspecifika effekter är avgörande för att förstå varför vissa individers stödjer medan andra inte stödjer klimatpolitik. Kunskapen är också avgörande för att regeringar ska förstå om deras klimatpolitik motsvara en bred konsensus bland medborgarna.
En artikel av forskarna i detta projekt publicerades nyligen, och du kan läsa den via denna länk (eller ladda ned den till höger):
Carlsson, F., Kataria, M., Krupnick, A., Lampi, E., Löfgren, Å., Qin, P., Sterner, T., & Yang, X. (2021). The climate decade: Changing attitudes on three continents. Journal of Environmental Economics and Management, 107, 102426. DOI: https://doi.org/10.1016/j.jeem.2021.102426
Sverige har sedan januari 2018 en ambitiös klimatförändringslag med målet netto-noll utsläpp av koldioxid 2045. Det finns en bred politisk konsensus om det övergripande målet om att minska koldioxidutsläpp och trots att de politiska partierna inte helt är överens om hur man exakt ska nå målet, verkar det vara en vision som Sverige kan inspirera andra länder till genom att visa möjligheten att kombinera drastisk minskning av koldioxidutsläpp med en stark välfärdstillväxt. Därav skulle det kunna finnas ett värde i att vara en föregångare, utöver den faktiska utsläppsminskningen (se Miljömålsberedningens mål i ”En klimat- och luftvårdsstrategi för Sverige” – del 1, SOU 2016).
Vi är intresserade av hur svenskar och andra europeiska medborgare värderar att vara en föregångare. Såvitt vi vet har detta inte gjorts tidigare. Det skulle kunna vara så att medborgare kraftigt stödjer att deras land är en föregångare, trots risken för att det eventuellt endast har marginell inverkan på miljön. Att förstå avgörande faktorer som förklarar skillnaden i preferenser för att vara en föregångare både inom och mellan länder kan vara väldigt viktigt för att förstå varför vissa länder tar stort ansvar för det globala miljöproblemet medan andra inte gör det. Till exempel, är skillnaderna huvudsakligen drivna av tro om ett enskilt lands inverkan på det globala klimatet, eller är andra attityder viktigare för att förklara sådana skillnader?
Man kan knappast hävda att det är bristen på tillgänglig information som påverkar människors stöd till olika typer av klimatpolitik. Tvärtom, det finns mängdvis av information. Däremot, vad för information som människor överväger och hur de tolkar informationen kommer kritiskt bero på deras initiala attityder. Enligt teorin om kognitiv dissonans, vill människor undvika att ha motsägelsefulla övertygelser, och lider av att vara inkonsekventa (Festinger, 1957).
Detta betyder att människor kommer huvudsakligen acceptera information som är i linje med deras önskade beteende för att forma deras övertygelser, och förkasta information som är motsägelsefullt till deras beteende. Detta är relevant sett till den senaste utvecklingen av vad som brukar kallas ”alternativa fakta”. Är stödet och bristen av stöd för klimatpolitik ett resultat av vem och hur kunskap om klimatförändringar är kommunicerat till medborgare? Detta är ett viktigt forskningsområde för att få förståelse för hur viktig kunskap, som klimatförändringar, borde kommuniceras till medborgare.
Kontaktpersoner
Ta gärna kontakt med oss om du har frågor eller funderingar.
Projektet finansieras av Energimyndigheten. Projektets deltagare står själva för sidans innehåll och projektens resultat.
Kontakt:
mesam@energimyndigheten.se
